Fringe

Jag har försökt titta på Fringe, den där så kallade sf-serien som går på Kanal 5 sedan ett par veckor. Men den funkar inte för mig. Inte alls. Jag har somnat i slutet av de två första avsnitten. Och sedan varit tvungen att se slutet någon annan dag. Igår hade jag druckit några glas vin innan jag tittade på inspelningen av torsdagens avsnitt. Men inte ens en lindig intoxinering hjälpte mig att gilla serien.

Jag har försökt hitta vad det är som inte funkar i den. Det är lite förbryllande för jag är annars ganska lättroad, särskilt av sf-serier. Igår försökte jag formulera vad jag inte gillar med Fringe:

• Pappan och pojken. Walter och Peter Bishop, alltså. Jag vet inte, men deras relation känns inte särskilt trovärdig. Dessutom blir det nästan pinsamt varje gång det blir något patetiskt skämt om Walter.
  
• Massive Dynamic Är Ett Verkligt Företag. Det påminner lite om verklighetsspelet Sanningen om Marika förra hösten men den produktionen var så oerhört mycket bättre genomförd, i min bok.
• Hemliga Amerikanska Underrättelsetjänster. Jo, men, jamen. Jag bara undrar hur länge det kan vara inne med olika former av paranoida fantasier om Allvetande Amerikanska Underrättelsetjänster. Inte så kul längre tycker jag.
  

Alla figurer är liksom lite för extrema, alldeles för mycket karikatyrer av sig själva, för att de skall kännas trovärdiga. Lite för mycket amerikansk tv för min smak. Jag gillar gråskalor när rollerna presenteras och utvecklas.

Nä, jag ser nog om The Prisoner igen. Den har ju helt enkelt inga fel. ;)