Det här är en ny fundering kring ämnet Facebook.
Jag har nu använt Facebook ett antal dagar och gått från att vara en likgiltig användare till att vara en aktiv. Jag har haft flera intressanta konversationer på Facebook och jag har hittat en del användbara och roliga applikationer. Framför allt har jag hittat en hel del vänner som det är kul att knyta den här typen av band med.
Min fundering, som anknyter till det här inläggets rubrik, är att Facebook i min bok (svengelska igen, ursäkta Åka och alla andra som inte gillar det) liknar Pokémon, man samlar och byter vänner. Man ger vännerna olika nya applikationer och därigenom gör man dem "kraftfullare". Alltså, jag menar inte att mina vänner är små fick-monster utan att samlarfrenesin kan bli densamma som vid idogt Pokémonspelande. Jag har i alla fall själv flera gånger tvekat vid "Add NN as a friend". "Njae, jag känner henne inte egentligen" eller "Jomenvisst, det är klart, NN känner ju YY!".
Det hela påminner mig inte bara om Pokémon utan också om en vistelse i New York i början av 1990-talet. Jag provade för första gången bed'n'breakfast i NYC. Jag fick rum hos en dam på East Side, ett par kvarter sydväst om Queensboro bridge. Det bestående minnet från den resan var denna dam och hennes hobby: att samla personer. Oupphörligen, vid varje frukost, intervjuade hon mig om vem jag var och vad jag hade för ärende i NYC. Jag var deltagare på en endagskonferens om SGML som avhölls på Rockefeller University i närheten. Det var inte för att jag hade något att presentera utan helt och hållet som deltagare och åhörare. Men, det brydde sig inte Ms. PeopleCollector om! Oh nej! Hon lade ord i munnen på mig och fick det till slut att låta som om jag skulle få Nobelpriset när jag väl kom hem till Sverige igen.
Så här efteråt har jag insett att denna dam antagligen samlade personer som bodde på hennes BnB. Jag och alla andra skapade hennes identitet, i viss mån. Precis som alla vänner i Facebook definierar våra cyberidentiteter. Kanske.
Andra bloggar om: sociologi, Pokémon, Facebook, New York City
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Exakt vad som är en kompis på Facebook eller andra motsvarande system är definitivt ett slipprigt koncept att försöka definiera. Jag har inte några klara regler mer än vad som känns rimligt.
Japp, det håller jag med om. Begreppen "vän", "bekant", "bekants bekant", "vän till bekant" blir väldigt luddiga. Och det kanske är bra?
Det är nog inte nödvändigtvis någon brist. Man kan ju se "friend" som "har något slags koppling till". Alternativet blir ju att ha en massa olika nivåer av "friend" som i alla fall aldrig kommer att passa. Är jag närmare vän med någon som jag känt i ett halvår eller någon som jag umgåtts intensivt med i tio år och sedan inte träffat på tio år? Är kollegor som jag umgås med åtta timmar om dagen automatiskt vänner?
Skicka en kommentar